dandruff

... ett riktigt bevis på att jag inte försover mig bara "för att". Många har aldrig tagit mina sömnproblem på allvar och tror jag försover mig för jag "typ har lust med det". (men det är ju bara att kliva upp? eller det är ju bara att lägga sig i tid? jag kan ligga i min säng från 10 och kan endå inte somna förrän flera timmar senare. Även fast jag jobbat och varit aktiv med träning osv hela dagarna. Sover i snitt 4 h per dygn och ibland är jag vaken 24 timmar i sträck innan jag kan somna.

För några veckor sen fick jag svar på att vara modell för style by tyras visning på lobby (som ägde rum idag). Va i sthlm förra veckan på fredagen och prövade kläder osv. Sen dess har jag varit super taggad och längtat ihjäl mig efter dagen det skulle äga rum. Älskar ju göra sånna saker. Igår kom jag hem från jobbet 11, gjorde mig fin inför "morgondagen" och tog en sömntablett för att kunna somna. Ställer en massa alarm + ber folk ringa och väcka mig. Men vaknar jag för det? NEJ. Och gud vilken ångest jag hade när jag vaknade när sanne ringde och fråga vart jag var. Ville bokstavligen gå och dö för jag skämdes + att jag ville så gärna vara med. Hade jag bott i sthlm hade jag ju hunnit men det gör man ju tyvärr inte....

Så istället för detta har jag varit hemma hela dagen (sket att åka till jobbet pga jag var så förbannad på mig själv). Hade ju redan planerat att sjukanmäla mig. Shoppat kläder som tröst, kollat svenska hjältar samt titanic och lagat matlådor till lördag och söndag.